Pitt Hopkins syndrom

Pitt-Hopkins syndrom (PTHS) är en sällsynt diagnos som orsakas av en mutation i genen TCF4. Det är ännu inte klarlagt hur vanlig diagnosen är men det är mycket troligt att det finns personer med Pitt-Hopkins syndrom som inte fått diagnosen. Syndromet uppkommer hos både pojkar och flickor. Det finns även två Pitt-Hopkinsliknande syndrom som orsakas av mutationer i andra gener.

Orsak och genetik

Pitt-Hopkins syndrom orsakas av en mutation i genen TCF4 som är lokaliserad i långa armen av kromosom 18 (18q). Mutationen uppkommer oftast spontant och risken för ärftlighet är då liten. Om mutationen är känd kan fosterdiagnostik erbjudas vid graviditet.

• Pitt-Hopkinsliknande syndrom 1 orsakas av en mutation i CNTNAP2–genen som ligger på kromosom 7.
• Pitt-Hopkinsliknande syndrom 2 orsakas av en mutation i NRXN1 genen som ligger på kromosom 2.
• Pitt-Hopkinsliknande syndrom är extremt ovanliga men risken för ärftlighet är större i dessa fall.

Diagnostisering och vanliga symtom

Om en person uppvisar symtom som är vanliga vid Pitt-Hopkins syndrom görs ett genetisk test som kan bekräfta en eventuell diagnos. I enstaka fall går det inte att hitta en genetisk mutation trots att symtomen liknar de som brukar finnas vid Pitt Hopkins syndrom. Diagnosen kan då ställas kliniskt utifrån att symtomen överensstämmer med de som är typiska för diagnosen. Ett kliniskt poängsystem för att ställa diagnos har föreslagits där de flesta av nedanstående symtom är inkluderade.

• Typiskt utseende med bland annat djupt sittande ögon, bred näsa med nedåtvänd nässpets, bred mun med en tydlig amorbåge och fylliga läppar, samt prominenta öron med tjockare yttre del. Huvudomfånget är ofta mindre och personer med diagnosen är oftast något kortare än sina föräldrar. Hos många personer är fingertopparna lite större och mer fyllda. Dessa så kallade fetal pads syns särskilt under nyföddhetsperioden.

• De allra flesta bedöms ha svår eller medelsvår intellektuell funktionsnedsättning och saknar tal.

• Gången utvecklas sent och gångdebuten sker ofta vid tre till sex års ålder. Många har lägre muskeltonus (hypotoni) och gången är ofta ataktisk. Några få utvecklar inte gångförmåga.

• Typiskt beteende: personer med Pitt-Hopkins syndrom beskrivs ofta som intensiva, glada och positiva men det är också vanligt med utbrott, självskadande beteende och handstereotypier. En del personer uppfyller också kriterier för autism.

• Epilepsi är mycket vanligt med olika typer av anfall (enstaka myoklona ryckningar, toniskkloniska anfall, frånvaroepisoder). EEG-mönstret är då avvikande men avvikande EEG utan kliniska anfall kan förekomma.

• Diskreta avvikelser i hjärnstrukturen kan ses hos 60% till 70% vid radiologiska undersökningar (MRI- magnetisk resonansundersökning) av hjärnan. Hjärnbalken, lillhjärnan, bryggan och förlängda märgen kan vara tunnare och ventriklarna kan vara vidgade.

• Avvikande andningsmönster med återkommande perioder med flåsandning (hyperventilation) med efterföljande andningsuppehåll (apnéer). Dessa uppkommer oftast vid 5–10 års ålder.

• Syn/ögonproblem varav de vanligaste är närsynthet, skelning, och astigmatism.

• Mag- och tarmproblem är vanligt förekommande, t. ex. svårigheter med nutrition, förstoppning och reflux.

Historik

Pitt-Hopkins syndrom beskrevs första gången av doktor D. Pitt och doktor I. Hopkins i ”The Australian Pediatric Journal” 1978 och 1989 fick syndromet sitt namn.

Behandling och åtgärder

Personer med Pitt Hopkins syndrom kan med anpassning och stöd delta aktivt, utvecklas och visa sina förmågor och personlighet. Stimulerande och utvecklande aktiviteter, förhållningssätt och bemötande, liksom medicinska åtgärder är exempel på insatser för att upprätthålla fysisk och psykisk hälsa samt en god livskvalitet. Insatserna behöver utformas utifrån kunskap om diagnosen, liksom varje individs personlighet, specifika behov och möjligheter.

Det är av största vikt att stöd ges tidigt. Behovet av insatser är dock livslångt. Symtom, livssituation och kunskap ändras över tid. Det är därför viktigt med utredning och stöd inom olika områden genom hela livet för att kunna förebygga och behandla komplikationer. Det är fullt möjligt att utvecklas inom olika områden oavsett ålder. En vardag med innehåll, rutiner och utmaningar behövs genom hela livet.

Föräldrar behöver informeras om att avvikande andningsmönster eventuellt kan uppkomma, för att vara uppmärksamma på framför allt apnéer som behöver skiljas från epilepsianfall (frånvaro). Personer med Pitt Hopkins syndrom behöver följas av specialister (barnläkare, pulmonolog och/eller neurolog) bland annat p.g.a. apnéer, epilepsi och sömnproblematik. Eftersom synproblem är vanligt, behövs regelbundna uppföljningar ske på ögonmottagning eller hos optiker. Mag- och tarmproblem bör behandlas individuellt och vid behov ska också ortopedisk konsultation ske för eventuell tillgång till ortoser eller andra hjälpmedel.

REFERENSER

Morgani G, Zollino M. Pitt-Hopkins Syndrome and Differential Diagnosis: A Molecular and Clinical Challenge. J. Pediatr. Genet. 2015; 4:168-176

Whalen S. et al., Novel comprehensive diagnostic strategy in Pitt–Hopkins Syndrome: Clinical score and further delineation of the TCF4 mutational spectrum: HUMAN MUTATION, Vol. 33, No. 1, 64–72, 2012.

Marangi G, Ricciardi S, Orteschi D, Tenconi R, Monica MD, Scarano G, Battaglia D, Lettori D, Vasco G, Zollino. M. 2012. Proposal of a clinical score for the molecular test for Pitt–Hopkins syndrome. Am J Med Genet Part A 158A:1604–1611.

Pitt D, Hopkins I. A syndrome of mental retardation, wide mouth and intermittent overbreathing: Aust Pediatr J. 1978 Sep; 14(3);182-4

Pitt Hopkins research foundation https://pitthopkins.org/