MECP2-duplikationssyndrom

MECP2-duplikationssyndrom är en mycket ovanlig diagnos som orsakas av att MECP2-genen har en extra kopia. Duplikationen kan uppkomma både hos pojkar och flickor men flickor visar oftast inga eller mycket lindriga symtom.

Det är inte känt exakt hur vanligt syndromet är men uppskattningsvis uppkommer det hos mindre än en på 100 000 personer och i Sverige finns ett 20-tal pojkar med diagnosen (2019).

Orsak och genetik

MECP2-genen sitter längst ut på långa armen av kromosom X (Xq28) och styr bindningen av ett protein. Genom att aktivera och deaktivera andra gener påverkar MECP2-proteinet nervcellernas utveckling och funktion. Vid MECP2-duplikationssyndrom finns en extra kopia av MECP2-genen (en duplikation) och därför produceras extra mycket MECP2-protein. Det duplicerade området kan vara olika stort och kan även innehålla andra gener vilket gör att symtom och symtomutveckling varierar mycket mellan personer med syndromet.

Flickor/kvinnor kan också ha MECP2-duplikation men har oftast inga kliniska symtom. Detta beror på att flickor/kvinnor har två X-kromosomer varav endast den ena är aktiv. I de allra flesta fall inaktiveras den kromosomen som innehåller en MECP2-duplikation. I enstaka fall är den duplicerade genen aktiv vilket innebär att flickor/kvinnor också uppvisar utbredda kliniska symtom. Pojkar/män har bara en X-kromosom och den duplicerade genen är därför alltid aktiv. Både hos pojkar/män samt flickor/kvinnor kan två extra kopior av MECP2-genen uppkomma (triplikation) och symtomen blir då svårare.

I de flesta fall ärvs duplikationen från mamman som är symtomfri bärare av MECP2-duplikationen och vid varje graviditet finns det då 50 procents risk att barnen också får denna mutation. I sällsynta fall är duplikationen en så kallad spontanmutation, det vill säga att mutationen inte ärvs från någon av föräldrarna. Risken att få ytterligare ett barn med MECP2-duplikation är då mindre än en procent. Om det finns ett syskon med MECP2-duplikation är det möjligt att genomföra fosterdiagnostik och det är viktigt att få kontakt med klinisk genetik för information samt rådgivning.

Diagnos/diagnoskriterier

Det finns i dagsläget inga särskilda diagnoskriterier men duplikation i Xq28 regionen och MECP2-duplikationssyndrom bör utredas hos barn med speciella drag i utseendet och som har tydlig muskelhypotoni (låg muskeltonus), stora svårigheter med ätande, infektionskänslighet, sen eller ingen talutveckling samt försenad psykomotorisk utveckling.

Diagnos ställs genom en avancerad metod för genetisk testning (gendosarray) av blodprov. Med andra tester kan duplikationen vara svår att påvisa eftersom området på X-kromosomen kan vara ganska litet.

Vanliga symtom

Symtombilden varierar stort inom syndromet. Svårighetsgraden skiljer sig från person till person och alla individer uppvisar inte alla symtom. De vanligaste symtomen listas nedan.

• Gemensamma drag i utseendet
  • Avvikande huvudform: kortare avstånd mellan pannan och bakhuvudet (brakycefali) p.g.a. att den stora fontanellen sluts för tidigt.
  • Bredare och tydligt markerad frontal sutur (sutura methopica) i pannan.
  • Brett och platt mellanansikte.
  • Fylliga kinder.
  • Stora öron, oftast med avvikande form.
  • Liten mun och hög gom.
  • Epikantusveck på ögonlocket (hudveck på övre ögonlocket vid inre ögonvrån).
  • Bred näsrot och spetsig, uppåtvänd näsa.
• Intellektuell funktionsnedsättning
• Motoriska svårigheter: Muskelhypotoni (nedsatt muskeltonus) som visar sig redan vid födseln eller under första levnadsveckorna är mycket vanligt. Motoriska milstolpar uppnås betydligt senare än vanligt eller inte alls. Gångförmåga saknas hos en fjärdedel i gruppen och hos gående är ett avvikande ataktiskt gångmönster vanligt. Assistans vid förflyttning behövs oftast. Progredierande spasticitet (oftast från ca 3 års ålder) som ofta är mest tydlig i de nedre extremiteterna kan hos många orsaka förlust av gångförmåga och kontrakturer. Koreoatetotiska rörelse (kontinuerliga slingrande och plötsligt kastande rörelser) i övre extremiteterna, huvudet samt tungan är vanligt. Handstereotypier i mittlinjen och med tiden förlust av målriktad handfunktion uppkommer hos ca 45 procent.
• Kommunikationssvårigheter: Mycket försenat eller avsaknad av tal rapporteras hos ca 88 procent. Det förekommer också att talet gradvis försvinner.
• Autism och autistiska drag rapporteras hos ca 75 procent och hos hälften ses avvikande beteenden, t.ex. tendenser att bita på kroppen eller på föremål.
• Symtom kopplade till luftvägarna: Trånga luftvägar, obstruktiva sömnapnéer och hypoxi (sämre syresättning), framför allt under natten. Många behöver extra andningsstöd och en del personer behöver trakeostomi (ett litet hål på framsidan av luftstrupen). Sväljsvårigheter och reflux ökar risken för aspiration (att mat eller vätska tränger ner i lungorna) och därmed pneumonier (lunginflammationer).
• Nedsatt immunförsvar och återkommande infektioner: Nedsatt immunförsvar är vanligt och ökar risken för återkommande infektioner. Särskilt vanligt är infektioner i övre luftvägarna, öroninflammationer (otiter), bihåleinflammationer samt lunginflammationer.
• Gastrointestinala (mage/tarm) problem: Dregling och förstoppning är vanligt. Sväljsvårigheter och gastroesophagal reflux kan orsaka undernäring. Nedsatt eller avsaknad av peristaltik (tarmrörelser) i delar av tunn- eller tjocktarmen kan hindra kroppen att driva mat, avföring och luft genom mag-tarmkanalen (kronisk idiopatisk intestinal pseudoobstruktion) och drabbar cirka 75 procent.
• Epilepsi med olika typer av fokala och generaliserade anfall drabbar ungefär 50 procent. Epilepsin debuterar vid ca 6 års ålder och är ofta svårbehandlad.
• Ögonproblem i form av nedsatt syn och skelning förekommer.

Symtomen som listas ovan blir ofta mer uttalade över tid. Hos flickor/kvinnor med MECP2-duplikation utan ovanstående symtom kan psykiatriska symtom som depression, ångest och tvångsproblematik samt svårigheter med socialt samspel förekomma betydligt oftare än hos kvinnor i allmänhet.

Historik

MECP2-genen beskrevs år 1999 i samband med Rett syndrom men duplikation av genen upptäcktes först 2004 hos möss med neurologiska symtom. Ett år senare, 2005, beskrevs för första gången en pojke med duplikation av MECP2-genen.

Behandling och åtgärder

Personer med MECP2-duplikationssyndrom kan med anpassning och stöd delta aktivt, utvecklas och visa sina förmågor och personlighet. Stimulerande och utvecklande aktiviteter, anpassat förhållningssätt och bemötande, liksom medicinska åtgärder är exempel på insatser för att upprätthålla fysisk och psykisk hälsa samt en god livskvalitet. Insatserna behöver utformas utifrån kunskap om diagnosen, liksom varje individs personlighet, specifika behov och möjligheter.

Behovet av insatser är livslångt och det är av största vikt att stöd ges tidigt. Symtom, livssituation och kunskap ändras över tid och det är därför viktigt med utredning och stöd inom olika områden genom hela livet för att kunna förebygga och behandla komplikationer. Det är också viktigt att omgivningen skapar en meningsfull vardag med bra rutiner och med lagom utmaningar genom hela livet.

Tidig diagnos och kontinuerlig samordning av insatser mellan olika medicinska specialister, till exempel neurologer, gastroenterologer, dietister, uro/tarmterapeuter, kirurger, allergologer lungspecialister och ortopeder är viktigt för att uppnå bästa möjliga behandlingseffekt. Tidig behandling med bredspektrumantibiotika kan ha livräddande betydelse vid återkommande infektioner. En del personer behöver kirurgiska åtgärder för att minska andningsproblem och nutritionsproblem (trakeostomi, perkutan endoskopisk gastrostomi – PEG mm.). Ögonundersökning bör ske tidigt med regelbunden uppföljning därefter.

REFERENSER

Ramocki, M., B., Tavyev, Y., J., Peters S., U. (2010). The MECP2 Duplication Syndrome. American Journal of Medical Genetics Part A, 152A(5): 1079–1088. doi:10.1002/ajmg.a.33184.

Van Esch H. (2011). MECP2 Duplication Syndrome. Molecular Syndromology 2, 128–136. doi: 10.1159/000329580

Lim Z., Downs J., Wong K., Ellaway C., Leonard H. (2017). Expanding the clinical picture of the MECP2 duplication syndrome. Clinical Genetics 91:557-563. doi: 10.1111/cge.12814

Genetic Home Reference. (2017). MECP2 duplication syndrome. Hämtad 2019-06-03 från https://ghr.nlm.nih.gov/condition/mecp2-duplication-syndrome