Psykisk ohälsa kan drabba alla och personer med intellektuell funktionsnedsättning är inte undantagna, tvärtom verkar de i högre utsträckning kunna utveckla dåligt psykiskt mående. Möjligen är det också så att personer med svårare grad av intellektuell funktionsnedsättning drabbas i högre utsträckning än personer med lindrigare intellektuell funktionsnedsättning (Smiley et al., 2007).

Psykisk ohälsa kan ibland vara så påtaglig att vi talar om psykisk sjukdom, eller psykiatriska diagnoser. Eftersom personer med intellektuell funktionsnedsättning inte har samma möjlighet att uttrycka sina upplevelser och behov så behöver vården anpassa sitt sätt att förstå dessa personers mående. I manualen Diagnostic Manual – Intellectual Disability – DM-ID 2 (Fletcher, Barnhill & Cooper, red. 2016) finns anpassade diagnoskriterier som kan användas som stöd för att ställa psykiatriska diagnoser hos personer med intellektuell funktionsnedsättning.

För att ställa diagnos behövs information. Personer med svårare grad av intellektuell funktionsnedsättning, som till exempel de som tillhör centrets målgrupp har inte möjlighet att svara på frågor eller fylla i skattningsformulär. I stället inhämtas information från anhöriga eller andra som känner personen väl och det finns några särskilda bedömningsinstrument för detta ändamål.

I en systematisk översiktsstudie (Flynn et al., 2017) fann författarna att det finns ett tiotal antal instrument för bedömning av psykisk ohälsa och diagnostisering. De flesta instrumenten har ännu inte tillräckligt forskningsstöd men ett par av dem verkar ändå någorlunda tillförlitligt kunna upptäcka förstämningssyndrom som depression och bipolär sjukdom samt ångestsyndrom och schizofreni hos vuxna personer med svår eller mycket svår intellektuell funktionsnedsättning.

I Sverige har Svenska Psykiatriska Föreningen publicerat en bok, Vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i psykiatrin kliniska riktlinjen för bemötande och behandling (Nylander, red. 2019). I boken beskrivs bland annat intellektuell funktionsnedsättning, bedömning och behandling av olika psykiatriska tillstånd. I den ges även information om hänsyn som man behöver ta i mötet med personer med intellektuell funktionsnedsättning och för att ge en snabb överblick så presenterar man en kortfattad punktlista med de rekommendationer som ges i riktlinjerna (ID = engelsk förkortning av intellektuell funktionsnedsättning):

”För att personer med ID verkligen ska kunna erbjudas hälso- och sjukvård på lika villkor krävs anpassningar:

  • Uteslut somatisk bakgrund till beteendeförändring.
  • Undersök psykosociala faktorer som bakgrund till beteendeförändring.
  • Ha gott om tid.
  • Var klar över patientens kognitiva och kommunikativa förmåga.
  • Ta hjälp av patientens omgivning – försök införa system för datainsamling över tid, till exempel beteenderegistrering.
  • Samarbeta med andra professioner – teamarbete och nätverksarbete är en nyckel till framgång.
  • Tänk på att kontinuitet och uppföljning har lindrande och förebyggande effekt.
  • Kom ihåg att depressioner är vanliga och troligen underbehandlade.
  • Var försiktig med psykofarmaka, särskilt antipsykotika.
  • Dokumentera noggrant varför en behandling ges, förväntad effekt och möjliga biverkningar – patienten själv kan inte vara informationsbärare.
  • Ge noggrann information om behandling, förväntad effekt och planerad uppföljning till patienten och omgivningen, helst skriftlig/visuell.
  • Fysisk aktivitet kan förebygga och i vissa fall minska psykiatriska symtom och utmanande beteenden.”

(a.a. s. 12)

Innan det går så långt att man behöver kontakta psykiatrin så ska fokus förstås ligga på förebyggande åtgärder. Att bibehålla eller öka livskvalitet kan vara ett sätt förebygga psykisk ohälsa och för att effektivt arbeta med att öka psykisk hälsa och livskvalitet så behöver vi förstås hitta sätt att mäta även dessa. I Australien pågår sedan några år ett arbete med att utveckla ett instrument för att mäta livskvalitet hos personer med Rett syndrom (Downs et al., 2019). Detta arbete följs med stort intresse av medarbetarna vid Nationellt Center.

Referenser

Downs, Jenny, Jacoby, Peter, Leonard, Helen, Epstein, Amy, Murphy, Nada, Davis, Elise, et al. (2019). Psychometric properties of the Quality of Life Inventory-Disability (QI-Disability) measure. Quality of Life Research: An International Journal of Quality of Life Aspects of Treatment, Care & Rehabilitation, 28, 783-794. https://doi.org/10.1007/s11136-018-2057-3

Fletcher R. J., Barnhill, J., Cooper, S-A., National Association for the Dually Diagnosed, issuing body. DM-ID-2 : Diagnostic Manual, Intellectual Disability : a Textbook of Diagnosis of Mental Disorders in Persons with Intellectual Disability. Second edition. NADD Press; 2016.

Flynn, S., Vereenooghe, L., Hastings, R. P., Adams, D., Cooper, S. A., Gore, N., Hatton, C., Hood, K., Jahoda, A., Langdon, P. E., McNamara, R., Oliver, C., Roy, A., Totsika, V., & Waite, J. (2017). Measurement tools for mental health problems and mental well-being in people with severe or profound intellectual disabilities: A systematic review. Clinical psychology review, 57, 32–44.

Nylander, L, Svenska Psykiatriska Föreningen. Vuxna med intellektuell funktionsnedsättning i psykiatrin: Kliniska riktlinjer för bemötande och behandling. Gothia förlag AB; 2019.

Smiley, E, Cooper, S.-A, Finlayson, J, Jackson, A, Allan, L, Mantry, D, et al. (2007). Incidence and predictors of mental ill-health in adults with intellectual disabilities: Prospective study. The British Journal of Psychiatry, 191, 313-319. https://doi.org/10.1192/bjp.bp.106.031104